chatrine

Kära vänner, detta var inte igår, men på grund av tidsbrist och ingenting vettigt att skriva har det blivit ett uppehåll. Dagarna flyter på otroligt snabbt här i Oslo med mycket jobb, träning och försök till att laga mat och mys med världens goaste tjejer!

Som alla andra ska jag försöka göra en liten nyårskrönika. Eller nej, men skriva av mig om året som gått, i korta korta drag.

Nyår 2010 firades in med min bästa vän Fredrika, hennes pojkvän och min pojkvän. Middag och mys innan vi begav oss tll Hultet för lite lokalfest. Trevligt var det att få umgås med de man håller kär, det viktigaste för mig. Kvällen avslutades ganska snabbt eftersom min pojkvän skulle upp och jobba alldeles för tidigt dagene efter, vilket gav mig sovmorgon till hans lunchpaus. Gott. Januari, februari och Mars flöt på alldeles för snabbt, åh vad jag saknar skolan och alla rutiner och vänner. När April kom började paniken över mitt projektarbete komma på riktigt, herregud, vilken ångest jag hade över vad som idag känns som en världslig sak, då var det inte det. Planeringen inför balen och studenten var i full gång och jag har lärt mig att jag aldrig mer skall agera någon slags projektledare för att planera en studentbal. Det var väl lite kul, men fyfan, det har också gett mig ångest och lärt mig att människor kan vara så otrligt lata och otacksamma. Men tillslut fick vi i alla fall in pengar till studentbalen. Maj, som borde vara en härlig försommarmånad och massa fina minnen är tyvärr en mörk månad. Min farmor skickades fram och tillbaka till sjukhuset, det visade sig att hon hade leukemi tillslut och blev allt sämre och sämre. Trots det trodde jag innerst inne att hon skulle resa sig upp igen med nya krafter som hon alltid gjort innan. Så jag reste till Halmstad för att se min bästa väns studentbal och det var en fin resa, men jag hade ont i magen hela tiden för att jag var så orolig för min lilla farmor. När vi satt på bussen, dagen innan Fredrika bal, påväg till hennes släktingar för middag ringde pappa och jag fick det värsta samtalet jag någonsin fått. Farmor finns inte mer. Den människan som stått mig så nära, haft bättre koll på mig själv än vad jag har och som är min idol alla kategorier finns inte mer. Människan som bidragit till att jag, min bror och min kusin fått den i särklass bästa uppväxten finns inte mer och det gör så ont. Min farmor, som så länge längtat efter att få se mig ta studenten och planerat kläder och allting fick aldrig uppleva min studentdag och det gör så ont i mig, hon var den första jag ville krama om när jag sprang ut på trappen med en adrenalinkick som jag aldrig haft förr, med ett hjärta som var krossat över att inte ha sin farmor där. 2 veckor innan min student dog min farmor. Tro mig när jag säger att det var de två konstigaste veckorna i mitt liv. Sorgen över farmor och glädjen över studenten. Totalkrock. Men, trots det måste jag säga att studenten var en dag jag aldrig glömmer, med mina fina klasskamrater, släktingar och alla andra som gjorde den dagen så otroligt fin. Flera gånger i veckan när allting känns lite för grått och trist tänker jag tillbaka på studenten och genast blir allting lite lättare. Studentbalen är också ett otroligt bra minne. Att, något seg, få håret fixat på salong och sedan göra sig iordning från topp till tå för att bli hämtad av världens bästa baldejt, Sebastian, och ha en underbar kväll på Stadshotellet är verkligen någonting jag vill göra om. Allting var perfekt den kvällen. På måndagen efter hade jag en hemsk känsla i hela kroppen, allting var över. Allting som alla planerat och sett fram emot så länge var över. Poff. bara sådär. Och då började sommaren, jag jobbade väl mestadels av sommaren men några fina guldkorn har jag allt, resan till Stockholm med min underbara kusin med stadsvandrngar, luncher i parker, Allsång på Skansen när jag fyllde 19 år och paniken över att inte hitta till vårt boende. Haha, så otroligt roligt! Sedan kom augusti och ångesten över va jag i all världen skulle hitta på under hösten. Mamma, av alla människor, kom med ett förslag, du ska inte söka jobb i Norge då? Jo, varför inte. Hon känner mig allt för väl för att veta att jag aldrig skulle klara av att sitta av en höst hemma i Kristinehamn och klättra på väggarna. Så sagt och gjort, ansökningar mejlades iväg och svar fick jag. En intervju på ett otroligt stort Gardermoen avklarades och sedan fick jag jobbet och sen gick allting så snabbt. Jag flyttade drygt en vecka efter att jag fick reda på att jag fick jobbet. Jag hann inte ens tänka, vilket kanske var bra? För när jag väl var på plats, alldeles ensam i Norge kom tårarna och oron. Vad i all världen hade jag gett mig in på? Jag kände inte en människa i hela Norge och där var jag, ensam och skulle börja jobba. Tack och lov vände allting när jag kom på plats på jobbet, träffade Jessika och Linn och alla andra goa arbetskamrater. Nu stortrivs jag och ska för första gången jobba natt. Lite småfebrig och förkyld. Lycka till!

Gissa vem som har släpat på en stor grön resväska antal gånger mellan Maura-Gardermoen-Oslo och tillbaka och sista gången lyckades glömma plånboken. Hurra. En helg utan lommeboken och en tur till IKEA. Greit det. Idag har jag & Johanna powerwalkat i snön, vi fick en chock när det hade snöat 5-10 cm inatt. Men det stoppade inte oss. Nu ska jag titta till tvätten och sedan bär det iväg till jobbet. Ha dee!

Vet ni HUR kallt det är? Möcket kallt. Jag ska trösta mig med en ny parfym och en kajal har jag redan unnat mig. Vem sa att Norge var dyrt? Höhö. Just kidding, en liter mjölk för 15 NOK är INTE okej... Men en parfym, en goood, en för några hundringar är helt okej. Thank you ansattrabatt! ;)

Första saken jag ska göra när jag kommer till Oslo: Köpa gymkort och börja träna på riktigt. Löpturer som jag under min första tid i fina grannlandet Norge använde mig av som filosofi och avkoppling från negativa och jobbiga tankar har sakta men säkert börjat avgå till promenader ju kallare det blivit och ju mer jag börjat jobba. När snön nu fallit så har även promenaderna minskat och jag känner mig ganska så mör när jag inte tränar. Motion tar energi, såklart men genererar desto mer efteråt vilket är det bästa jag vet. Efter en dag som börjat kl. 4 när klockan ringer på morgonen och jobb mellan 6-14 samt restid till och från Gardermoen är man tröttare än vad man tror. Lite mat och en halvtimmes andhämtning och sedan löptur så är jag redo för en kväll med andra aktiviteter som går såå mycket lättare efter träningen. Tyvärr har den härliga energin inte fått komma fram på ett tag, vilket, också visar sig på kläder. Och nej, jag sitter inte här och gnäller över huuuur oootroligt tjock jag blivit, men har man som jag tränat några gånger i veckan, inte på elitnivå, men ändå ganska hård träning med spinning, friidrott, löpning, styrketräning, core och massa andra kul saker så är det inte kul att se midjan förändras till mage när man provar en klänning från garderoben. Men vad tusan, lite mindre muskler och lite mera mage, vad gör det när det är så kallt som det är nu? Kanske till och med är användbart? :) Ska dra på mig tightaste klänningen och get used to my new friend, the belly, hihi! För imorgon är det jag som shakar my body like a bellydancer ;) Har förövrigt blivit tokig i Shakiras låtar, så det kommer mina fina vänner få höra imorgon eftersom min playlist är proppad med sköna låtar nu!

Jag trodde att denna höst skulle hjälpa mig att klura ut vad jag vill göra i framtiden, vad jag ska studera och vad jag skall syssla med. Jag trodde att det skulle komma fram av sig själv bara jag gjorde någonting annat än att plugga. Men efter några månader av jobb, jobb, jobb, gossip girl, fika, Oslomys och ännu mera jobb så har jag ännu inte kommit på det. Eller, läkare är väl en dröm som alltid kommer finnas i bakhuvudet, men tyvärr räcker inte mina 20.5 så långt och att göra ett högskoleprov tror jag inte direkt kommer öka mina chanser. Så läkarrocken kommer tyvärr få hänga kvar på kroken för mig. Däremot har jag någonting annat helt klart för mig, en fin fin bild som jag har i huvudet; mitt framtida boende. En trea, en tvåa skulle dock duga fint det med, i gamla stan. Tänk tre meter högt i tak, enorma fönster där man kan hoppa upp och sitta på fönsterbrädet och läsa en bok med en kopp té brevid sig och en kristallkrona i taket med levande ljus och vita fina väggar och sparsam men mysig inredning. Jag ska bo så. Frågan är bara när. Men någonting jag lärt mig är att hårt arbete lönar sig hur bra känns det inte när man kan köpa sig någonting fint man spanat in och veta att man verkligen är värd det. Lite sådana tankar har jag nu, till veckan får nämligen alla ansatta på Gardermoen 20% rabatt på allting i travel value butiken och en butik där de har de vassaste väskorna jag sett och stavas M u l b e r r y. Tyvärr ingen Bayswater, då hade jag inte tvekat utan unnat mig en christmas gift utan dess like, men en Alexa modell mini kanske inte är fel? Eller så nöjer jag mig med lite goda hudkrämer och lite nytt fräscht smink till julen och några julklappar till nära och kära kanske uppskattas? :)

Förövrigt så är jag hemma i Kristinehamn nu igen. Borta bra men hemma bäst. Frågan är bara vilket av hemma och hjemme som är mest hem? K-hamn vs. Oslo.  Tough one. Men snart bor jag i alla fall med världens bästa Johanna på Majorstua i ett rum, som faktiskt är en gammal läcker lägenhet med tre meter i tak och enorma fönster. Nåväl, inte en trea i gamla stan men ett rum på majorstua när jag är 19 år duger bra. At least for now ;)

Idag klarade jag & min prins Steffen av Örebro. Mysig stad och mysig dag! Imorgon styr jag och mamma in till Karlstad. Jag vill till Ikea, det vet inte mamma om än. Tékanna samt ritsaker från barnavdelningen ska jag ha. Jag vill måla. Jag vill vara kreativ. Jag vill kunna måla. Det skall läras i Oslo. Inspiration baby inspiration. Ja, ni läste rätt. Oschlo, baby, Oschlo. Jag skall flytta. Till OSLO. Till Majorstuen närmare bestämt. Roommate? JOHANNA! Jippie! Kommer bli hur bra som helst detta! Schlalom, baby, schlalom!

God kväll på er!

Nu är jag hemma i Kristinehamn, säga vad man vill om denna stad, men när jag rullade in med tåget i torsdagskväll och såg ut över Varnumsviken och hamnen när alla ljus reflekteras i Vänern så var det väldigt vackert. Good to be home. Ännu bättre var det när världens finaste pojkvän mötte mig på stationen. En månad sen sist. Sedan dess har helgen rullat på med fikamys, middagar, släkthäng och lite party. Någonting jag undrar idag är varför jag headbangade igår på Mastis. Min nacke mår inte bra. Det gör inte resten av min kropp heller. Ett tecken på att jag blivit för gammal eller att jag helt enkelt har levt lite vääl snålt när det gäller alkoholen i Norge? ;) Nu ska jag återvända ner till soffan och familjen och se på Valentine's day ännu en gång idag. Ny favoritfilm!

Måndag, vilken daaaag. En bra dag som efter en mening blir så usel, helt otroligt. Kanske beror det på månaden, november, så kallt imorse vill jag lova. Kanske beror det på mig, är jag svag? Behöver jag mer skinn på näsan? Ja, lite mer skadar inte, men svag, nä? Var det personen som ställde frasen, kanske? Var det sättet personen sa det på? Most likely. Åh, så irriterad och trött och ledsen och vilsen och helt slut. Jag vill hem, nu! Saknar mamma, pappa, bror, kusin och Freddie!

Go' kväll!

Klockan sju imorse satt jag på bussen på väg till Gardermoen för ännu en arbetsdag! Solen började gå upp på andra sidan flygplatsen och det var så vackert att se den rosa himlen och de svarta träden, planen som lyfte och flygtornet som alla var så fina kontraster mot himlen. Åh. Livet på en pinne, extra lyx med dunjackan som ett täck runt mig också. Deiligt! Jobbet gick finfint, massa skratt som vanligt och jag trivs mycket bra, har galna arbetskamrater, på ett positivt sätt! Efter jobbet var jag slut, sov på bussen hem och höll på att sova förbi min hållplats, gick bra ändå. Dammsög kjökkenet och moppade rent sedan knackade det på dörren och mina roomies hade dukat upp med pizza och cola, åh! Hur bra är dom inte en söndag som denna? I gengäld kokade jag té och bjöd på min hembakta muffins som har blivit mycket uppskattade, great! På torsdag åker jag hem, hjeeeeem till Kristinehamn. Fyra dagar. Uppgång 04:10 hveeer dag. Tidlig kassevakt hver dag. Fifan! Nu kör vi!

At this moment there are 6,470,818,671 people in the world. Some are running scared. Some are coming home. Some tell lies to make it through the day. Others are just not facing the truth. Some are evil men, at war with good. And some are good, struggling with evil. Six billion people in the world, six billion souls. And sometimes... all you need is one.

Solen skiner så vackert utanför nu. Jag gick upp 4:10 imorse, jag vill egentligen bara lägga mig ner och drömma mig bort till varmare breddgrader. Men det är synd på så fint väder, därför snörar jag på mig skorna och tar en promenad i detta krispiga, men ack så vackra, höstväder. Sova kan man göra på hemmet. Nu ska jag leva! Vet ni, om en vecka sitter jag på Jernbanetorget och väntar på tåget hem, hem till Kristinehamn. Countryrooooaad take me home, to a place I beeeloooooong..

Ha de!

Jag har snart bott här uppe i 2 månader, tvååå månader. Tiden har gått så sjukt snabbt samtidigt som det känns som att jag bott här hur länge som helst. Dagarna går så snabbt och jag gör inte  mycket mer än att jobba, äta, sova, kolla Gossip Girl och vara i Oslo och mysa med mina vänner. Förutom i helgen, då hade jag finbesök av min fina fina kusin. God middag, vin, filmer som slutade med en snyftafton. Känner ni för att rensa tårkanalen rekomenderar jag Dear John och My Sisters Keeper. Måndagen började med jobb 6-14 för att sedan åka in till Oslo med min donna. Lite shopping och goood fika hann vi med innan vi tog tåget hem. Vinmonopolet hann vi också titta in på och inhandla kvällens dryck. Men ärligt talat, varma koppen med ostbågar? Jag vet inte jag. Ost och broccolisoppa med ostbågar, ost med ost. HAHA. Nu är två tvättmaskiner körda och tvätten är upphängd, nu samlar jag energi för en dusch, tidiga morgonar heela veckan fram till 11, då kommer jag hem :)

Vad säger de svenske killene när alle de söte jenterne fra Sverige åker till Norge och jobber?

Det frågade en pilot mig när jag gav honom hans beställda baguette, grov tonfisk. En generad, osminkad Chatrine med jobbarkepsen skrattade lite och ilade tillbaka in i köket. Att piloten var i 45års åldern och nästan flintis är en annan femma. hihihihihihihi.

 

Lördag är det idag, vilket innebär att jag är fri som man säger här i Norge. Min lediga dag skall spenderas i Oslo, on my own, mina två fina vapendragare är hemma i Sverige! Skall strosa runt, fick lite väsk-bidrag av mamma och pappa när de var här sist, såg en gudomligt fin väska inne på Zara. Sedan fick jag nys om att en tjej på jobbet köpt en Mulberry från shopen på Gardermoen, kanske skulle spara slantarna och slå till på en BAYSWATER om några månader? Den kommer jag ju kunna använda tills döden skiljer oss åt... Frågan är bara, oak eller black? Eller en Alexa? Åhhh, ser så mycket fina väskor varje dag. En annan kul sak jag gärna kikar på när människor handlar av mig på jobbet är deras plånböcker, åh! Vill ha en ny fin! Men, först och främst är det ju visning om gäller, håll tummarna!

 

Ha de!

Idag har varit en dålig dag, hemlängtan och allmänt tråkig måndag. Flytta härifrån skit-Norge har jag tänkt göra flera gånger idag. Men tack och lov har jag ännu lite jävlar anamma i mig, för ge upp tänker jag inte, up and downs kommer det alltid att finnas, idag var en down, imorgon kanske blir en up in the air-up? Vem vet? Just nu känns allt lite ljusare i alla fall. God natt!

Hösten är här och löven ligger så vackert på backen. Jag är hemma i Kristinehamn för första gången sedan jag flyttade för drygt 6 veckor sedan. Känns bra och dåligt. Jag är en hemmakär person men jag måste medge att det är svårt att hålla isär på hemma och hemma. Jag åkte hem i tisdags och åker hem igen på söndag. Hem till Norge. För det är ju mitt hem, för tillfället. Jag trivs där, i lilla kollektivet i det stora huset på berget. Det är vackert. Jag har aldrig gillat hösten, tyckt att det varit deprimerande, mörkt och kallt. Nu älskar jag hösten, alla vackra färger, den mysiga kylan och hur otroligt klara stjärnorna blir på natten när det är kallt ute. Så fint. Det är i alla fall mycket fint att vara hemma, hos familjen och mina fina vänner som jag saknat. Måste passa på också att säga att jag saknat alla väldigt mycket. Mycket har hänt samtidigt som allting är som när jag lämnade det. Måste också passa på att tipsa om Marlene Printz naglar, min kusin som startat eget och nu befinner sig på Agaton och gör riktigt fina naglar. Är stolt över henne! Hon är så duktig och jag avundas hennes mod att starta eget, speciellt i denna lilla staden och speciellt när det gäller naglar, mycket vågat och mycket lyckat också visar det sig! Jag vill bli lite mer som henne, lite mer vågad och lite mer spontan. Samma gäller min andra kusin, Felicia, som är oredan själv men som har ett ordningssystem som är av sådan nogrannhet som jag aldrig mött. Jag vill bli lite mer som er. Love love love!

Så var den här, höstförkylningen. Ett teckan på en utsliten kropp? För kalla kläder eller bakterie? Vilket det än är så är jag glad att jag har två dagar ledigt innan jag kör igång med en monster helg. Brämhults apelsinjuicen är uppdrucken, too bad, så ska pallra mig uppåt för att koka igång några koppar té och ta mig något gott att äta. Igår var det kanelbullens dag, finns det några smaskiga kanelbullar i Norge? Nä, i alla fall inte på Gardermoen, som har blivit mitt nya hem. Men tack och lov så låg det en ny tidtabell i brevlådan igår och jisses, hur mycket bättre som helst. Överlycklig! Förutom té och film skall dagen ägnas åt att vakta min mejl. Jag har skickat ut huur mycket mejl som helst på olika boenden i Oslo. Vill flytta nu!

Ha de!

God morgon!

Ännu en helg här i Norge är över. Nu har jag varit här i över en månad. Tiden flyger iväg. Helgen har för övrigt varit mycket fin. I lördags rullade familjens bil upp på grusvägen här och om det var kul att träffa familjen efter en månad. Fika och matuppackning bestod lunchtimmen av och sedan for vi iväg in till Oslo. En upplevelse när min far som är en riktig småstadsbo körde i Oslos tunnlar och speciellt Akers Brygges parkeringshus. HAHA. Då fick hela familjen bita sig i tungan några gånger för att inte bryta ut i totalt asgarv. Som sagt, mycket härligt att vara med familjen. Dageni Oslo bjöd på smakprov, för dem, av vaffel med brunost, shopping, goooott fika på mitt favoritcafé och lite godis. När vi kom hem hit igen så åt vi kalops, förstår ni kära vänner hur gott det smakade med kalops, potatis och gelé när man har levt på varma koppen, bulgur, sallad och bröd? Åh! Ja, en fin helg som avslutades med ännu en avsläppning på Gardermoens avgångsterminal med ännu en klump i magen ännu en söndag. Jobbigt, men hey, kommer ju hem nästa vecka :)

Allting blir så mycket roligare och festligare när man dricker ur vinglas, spelar ingen roll om det är vin, vatten, juice eller som i mitt fall, mjölk. Sedan att det är det enda rena glaset jag har för tillfället är ju en annan femma...



Skål och god natt!