chatrine

återigen gryr dagen vid din bleka skuldra

Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar. Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar. Du drömmer om något fint , jag ser du småler. Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig. Men du, jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag.

Jag känner en otrolig lycka över att lämna Kristinehamn och bege mig ut på nya äventyr, att förhoppningsvis få träffa nya, härliga människor och lära mig att stå på egna ben. Samtidigt kommer jag lämna min familj, mina underbara vänner och mitt hjärta. Det kommer jag lämna kvar här i Kristinehamn, hos min älskade pojkvän. Jag kommer få tillbaka det då och då, men det kommer inte längre vara någon självklarhet att få ligga och kika på den man tycker är finast i hela världen, att få se när han sover, att få reta honom och se hur grinig och hjälplös han är när han sover och jag petar överallt i nacken på honom. Jag kommer inte längre kunna ta en snabb cykeltur och sedan träffa honom, våra myskvällar framför tvn kommer inte längre vara någon vardagslyx och jag kommer inte längre ha någon som håller om mig varje kväll och pussar mig i nacken och håller mig trygg så som han gör. Det kommer bli jobbigt, det är jag medveten om, men sedan vet jag också att kärlek som vår är värd att kämpa för. Ily, S.