Schoolbag in hand
Skolan börjar för många imorgon. Inte för mig. Känns knepigt. Efter så många år med lite pirr i magen inför första skoldagen, oavsett årskurs så sitter jag här och känner, tro det eller ej, lite ångest. Inga mer håltimmar i cafeterian med mina kära klasskamrater, inga fler klassråd fulla med fnitter, inga fler lektioner på Brogårdsskolan. Ja, kommer sakna det lite. Inte läxor och prov. Men gemenskapen och rutinen. Förhoppningsvis kommer jag hitta gemenskap och rutin på annat håll, annars finns risken att jag kommer smyga omkring på Brogården som ett spöke. Fy. Så tragiskt får det inte bli. Nu ska jag se vad som finns i kylen, näst sista söndagen på Café Pärlan har jag jobbat idag, endast 3 dagar till där ute. Sedan blir det destination unknown.