chatrine

Nu är jag tillbaka i verkligheten. Det känns. I skolan har jag massa saker att ta igen. Mestadels räkneuppgifter. Fysik och matematik. Fysik är the worst! Hujedamejen.

Jag tänker mycket. På min familj. Jag ser inte min familj som mamma,pappa och bror. Utan även kusiner, mormor, farmor, morbröder och moster. Släkten alltså. Det är hemskt. Men det är inte förrens det värsta inträffar som man verkligen tänker till och uppskattar det man har. Som min mamma sa igår Man ska vara glad och ta tillvara på varje sekund här i livet. Hon har så rätt. Därför ska jag sluta klaga på småsaker som är så onödigt att lägga tankar, tid och energi på. Jag ska se varje dag som en ny möjlighet och nya intryck att ta tillvara på och lära sig av. Nu är det slut med att ligga kvar i sängen och beklaga sig över hur tidigt och hur trött man är.

Tårar har jag inte så mycket kvar. Jag vet inte. Är det som Carrie säger i Sex and the City Man kanske bara får ett visst antal tårar per person. Kan mycket väl vara så. Jag saknar min kusin. Känns konstigt att inte se henne i skolan och bara slå sig ner för att titta på varandra, mumla lite smått, diskutera eller snacka skit.

Ikväll går jag och lägger mig tidigt, som igår. 22:10. En bra tid. För sömn behöver jag.