chatrine

För första gången på länge var det mysigt att åka tåg. Tåget stod på stationen när jag och Stefan anlände med tunnelbanan, hurra. Vi hade våra bokade platser på en gång och sedan rullade tåget iväg ut från Oslo medan staden sakta vaknade till liv. Då somnade vi som två slagna hjältar. Det tar på krafterna att mysa framför datorn med godis och té. När jag kände att magen började kurra efter 1,5 timmer skickade jag iväg min karl till bistron för att fixa lite kaffe. Åh. Vad. Gott. Kaffe, brämhults och smörgås satt finfint i kistan och sedan var vi så gott som hemma. Hemma i Kristinehamn. Spökstaden. Nej då, men på något sätt känns det som att jag växer ifrån Kristinehamn mer och mer varje gång jag har varit i Oslo och kommer hem. Jag älskar den mysiga känslan att veta var allting finns, kunna minsta stig där jag promenerar och att ha mina vänner och familjen samlad. Men i takt med att vännerna sakta men säkert sprider sig till olika delar av landet så blir det mindre och mindre att hämta här. Missförstå mig inte, jag älskar Kristinehamn och kan inte vänta till sommaren då jag bestämt mig för att flytta hem för att andas och ha semester innan jag förhoppningsvis ska plugga vidare i höst, men det är liksom inte så rockigt här om ni förstår mig rätt? :)

Nu ska jag och min retliga hals masa oss ned, fixa checklistan och handla lite ingredienser till kvällens middagsmål. Som jag står för. Namnam. Ikväll blir det chill och snick snack med Louise hoppas jag!

:)