chatrine

Klockan är läggdags för längesedan. Här sitter jag. Väntar på att tvätten ska torka klart i torktumlaren. En timme kvar. En timme. Huh.

Imorgon är det måndag, ny vecka, flyttpacka, festa och flytta. Och en hel del jobb mitt i allt. Greit det!

 Mitt nyårslöfte detta år: Dricka mer. VATTEN.


Skål på er ;)

God morgon!

Frukost, spinningpass, handling och dusch har hunnits med denna strålande förmiddag. Nu sitter jag och tar det allmänt lugnt, kan ju inte stressa för mycket, första jobbkvällen på 10 dagar väntar och det är måndag, vilket innebär mycket trafik. Nu ska jag ha i lite gosprodukter i mitt nytvättade hår och sedan springa ner till Rimi, mitt fruktförråd är tyvärr lite ekande tomt efter några dagar hemma i Sverige. Snakkes!

Jag saknar mitt hjärta som är kvar i Kristinehamn. För vem annars om inte Stefan skulle servera mig hostmedicinen mollipect som finns ståendes i rummet i ett whiskeyglas när man tappat bort mätglaset? Vem annars skulle ge mig hostmedicinen trots att jag sa att det inte behövdes med ursäkten "Nej, du kanske inte behöver men det finns faktiskt dom som vill sova inatt". Vem annars retar gallfeber på mig genom att titta på norsk skräckis när jag ska tillbaka och vem annars får mig att vika mig av skratt och vem annars får mig att gråta som ett barn av saknad. love u S.

Hej vänner!

Back at Sorgenfri är jag nu, har ätit pasta med tillhörande pastasås. Satt bra efter 3,5 timmar på ett tåg, som var ovanligt varmt, men i tid. Härligt. Som vanligt hade jag den vanliga Norgeångesten jag får när jag åker tillbaka men den börjar redan släppa, skönt. Förstår inte att jag aldrig vänjer mig och slutar tjuta som en liten lipsill, men är väl så att tanken på att lämna de man älskar alltid kommer tillbaka och retas med en. Men, nu ska jag slänga in en tvätt i maskinen om det finns någon ledig och sedan trampa iväg till Colosseum för lite träning. Total står på schemat och det ska bli så kul :) Kommande veckan är fullspäckad med jobb och förhoppningsvis lite träning och andra trevligheter :)

Ha de!

För första gången på länge var det mysigt att åka tåg. Tåget stod på stationen när jag och Stefan anlände med tunnelbanan, hurra. Vi hade våra bokade platser på en gång och sedan rullade tåget iväg ut från Oslo medan staden sakta vaknade till liv. Då somnade vi som två slagna hjältar. Det tar på krafterna att mysa framför datorn med godis och té. När jag kände att magen började kurra efter 1,5 timmer skickade jag iväg min karl till bistron för att fixa lite kaffe. Åh. Vad. Gott. Kaffe, brämhults och smörgås satt finfint i kistan och sedan var vi så gott som hemma. Hemma i Kristinehamn. Spökstaden. Nej då, men på något sätt känns det som att jag växer ifrån Kristinehamn mer och mer varje gång jag har varit i Oslo och kommer hem. Jag älskar den mysiga känslan att veta var allting finns, kunna minsta stig där jag promenerar och att ha mina vänner och familjen samlad. Men i takt med att vännerna sakta men säkert sprider sig till olika delar av landet så blir det mindre och mindre att hämta här. Missförstå mig inte, jag älskar Kristinehamn och kan inte vänta till sommaren då jag bestämt mig för att flytta hem för att andas och ha semester innan jag förhoppningsvis ska plugga vidare i höst, men det är liksom inte så rockigt här om ni förstår mig rätt? :)

Nu ska jag och min retliga hals masa oss ned, fixa checklistan och handla lite ingredienser till kvällens middagsmål. Som jag står för. Namnam. Ikväll blir det chill och snick snack med Louise hoppas jag!

:)

Åh, gillar att ha min pojkvän här i Oslo och att vara leeeedig. Efter 12 dagars intensivt jobbande är jag vääärd en ledighet tycker jag! Vi har strosat på stan, fikat på United Bakeries, mitt favoritfik, lagat god mat, shoppat, kollat på film och haft massa massa kos. Så härligt. Ett zumbapass hann jag med igår också, love it. Invigde mina nya fina nike också, de var helt toppen! Men stället jag köpte de på, fy så uselt. Har nu varit inne på 3 av de butikerna som ingår i kedjan och herregud, det blev bara sämre och sämre, inte nog med det, personalen var ännu sämre än butiken, tänk er! Så hade det inte varit för ett presentkort så hade jag aldrig sponsrat den kedjan med ett korvöre, fytusan!

Men, nu ligger Stefan och vilar, han fick visst lite "migrän" efter en stund på stan, lite jobbigt att knata i affärer för länge antar jag ;) Så jag har satt på Elton John som lite skön chillmusik, packat lite och fixat inför morgondagen. 7:25 rullar tåget, förhoppningsvis, iväg mot Kristinehamn. Ska bli skönt att komma hem några dagar och träffa familjen igen.

Vi ses i Värmland :)

Såhär trött är jag efter ca 2 timmars sömn på ett dygn snart...






Förövrigt ska jag införskaffa mig en sådan där söt ögonmask som man har när man sover eftersom vi tyvärr inte har några rullgardiner till våra stora vackra fönster. Jag tror Johanna har fått sig ett gott skratt när hon hittat mig snusandes och snarkandes med en sjal virad några varv runt ögonen ;) Man tager vad man haver!

Hej alla vänner!

Nu håller jag på att vända tillbaka dygnet. Jag har jobbat natt från i måndags 22:30-8 till imorse... Kom alltså hem runt klockan nio, nu är klockan snart halv ett... Ja, inte många timmar sömn nu, men hellre zoombie en dag än att gå runt och yra på nätterna i en väcka. Nu kör vi. Frukost nu med té, flingor och kultura, hähä, och lite kiwi som förhoppningsvis ska kicka igång mitt immunförsvar och bota mig från förkylningen, som hindrar mig från att träna. Jag har satt upp ett mål. Eftersom jag nu ÄNTLIGEN har investerat i gymkort här i Oslo, på Elixia, grymt träningställe, love it, ska jag komma i form hade jag tänkt, jag ska dansa mig svettig på zumba, långsamt plåga mina muskler på styrka och core och på total ska konditionen trimmas och när jag har handlat mig ett par nya skor ska jag inviga spinningsalen på Colosseum. Minsann, i sommar ska jag ha Sofi Fahrmans vältrimmade former och mage. Hehe, kanske inte. Men mer realistiskt att se sund och hälsosam ut á la Sofi än att försöka se dödsläcker ut á la VS, inte för att de ser ohälsosamma ut men hur mycket jag än skulle träna eller banta så skulle det inte fungera. Mina vänner generna är tyvärr inte villiga att ge mig det utseendet. Lite kraftigare benstomme, om man får säga det på ett fint sätt, men jag är inte bitter ;)  Nu ska jag bege mig ut i snöyran och spana in rean. Lön och rea, oh de la ly. Måste sysselsätta mig så jag inte somnar, shopping, tvätt och städ kommer dagen bjuda på innan Linn kommer från jobbet, då blir det filmmys, det är vi värda. Jag efter en veckas nattjobb och Linn efter en veckas dubbelpass. She's crazy but I like it, loca loca loca ;)

bild: SofiFahrman

Kära vänner, detta var inte igår, men på grund av tidsbrist och ingenting vettigt att skriva har det blivit ett uppehåll. Dagarna flyter på otroligt snabbt här i Oslo med mycket jobb, träning och försök till att laga mat och mys med världens goaste tjejer!

Som alla andra ska jag försöka göra en liten nyårskrönika. Eller nej, men skriva av mig om året som gått, i korta korta drag.

Nyår 2010 firades in med min bästa vän Fredrika, hennes pojkvän och min pojkvän. Middag och mys innan vi begav oss tll Hultet för lite lokalfest. Trevligt var det att få umgås med de man håller kär, det viktigaste för mig. Kvällen avslutades ganska snabbt eftersom min pojkvän skulle upp och jobba alldeles för tidigt dagene efter, vilket gav mig sovmorgon till hans lunchpaus. Gott. Januari, februari och Mars flöt på alldeles för snabbt, åh vad jag saknar skolan och alla rutiner och vänner. När April kom började paniken över mitt projektarbete komma på riktigt, herregud, vilken ångest jag hade över vad som idag känns som en världslig sak, då var det inte det. Planeringen inför balen och studenten var i full gång och jag har lärt mig att jag aldrig mer skall agera någon slags projektledare för att planera en studentbal. Det var väl lite kul, men fyfan, det har också gett mig ångest och lärt mig att människor kan vara så otrligt lata och otacksamma. Men tillslut fick vi i alla fall in pengar till studentbalen. Maj, som borde vara en härlig försommarmånad och massa fina minnen är tyvärr en mörk månad. Min farmor skickades fram och tillbaka till sjukhuset, det visade sig att hon hade leukemi tillslut och blev allt sämre och sämre. Trots det trodde jag innerst inne att hon skulle resa sig upp igen med nya krafter som hon alltid gjort innan. Så jag reste till Halmstad för att se min bästa väns studentbal och det var en fin resa, men jag hade ont i magen hela tiden för att jag var så orolig för min lilla farmor. När vi satt på bussen, dagen innan Fredrika bal, påväg till hennes släktingar för middag ringde pappa och jag fick det värsta samtalet jag någonsin fått. Farmor finns inte mer. Den människan som stått mig så nära, haft bättre koll på mig själv än vad jag har och som är min idol alla kategorier finns inte mer. Människan som bidragit till att jag, min bror och min kusin fått den i särklass bästa uppväxten finns inte mer och det gör så ont. Min farmor, som så länge längtat efter att få se mig ta studenten och planerat kläder och allting fick aldrig uppleva min studentdag och det gör så ont i mig, hon var den första jag ville krama om när jag sprang ut på trappen med en adrenalinkick som jag aldrig haft förr, med ett hjärta som var krossat över att inte ha sin farmor där. 2 veckor innan min student dog min farmor. Tro mig när jag säger att det var de två konstigaste veckorna i mitt liv. Sorgen över farmor och glädjen över studenten. Totalkrock. Men, trots det måste jag säga att studenten var en dag jag aldrig glömmer, med mina fina klasskamrater, släktingar och alla andra som gjorde den dagen så otroligt fin. Flera gånger i veckan när allting känns lite för grått och trist tänker jag tillbaka på studenten och genast blir allting lite lättare. Studentbalen är också ett otroligt bra minne. Att, något seg, få håret fixat på salong och sedan göra sig iordning från topp till tå för att bli hämtad av världens bästa baldejt, Sebastian, och ha en underbar kväll på Stadshotellet är verkligen någonting jag vill göra om. Allting var perfekt den kvällen. På måndagen efter hade jag en hemsk känsla i hela kroppen, allting var över. Allting som alla planerat och sett fram emot så länge var över. Poff. bara sådär. Och då började sommaren, jag jobbade väl mestadels av sommaren men några fina guldkorn har jag allt, resan till Stockholm med min underbara kusin med stadsvandrngar, luncher i parker, Allsång på Skansen när jag fyllde 19 år och paniken över att inte hitta till vårt boende. Haha, så otroligt roligt! Sedan kom augusti och ångesten över va jag i all världen skulle hitta på under hösten. Mamma, av alla människor, kom med ett förslag, du ska inte söka jobb i Norge då? Jo, varför inte. Hon känner mig allt för väl för att veta att jag aldrig skulle klara av att sitta av en höst hemma i Kristinehamn och klättra på väggarna. Så sagt och gjort, ansökningar mejlades iväg och svar fick jag. En intervju på ett otroligt stort Gardermoen avklarades och sedan fick jag jobbet och sen gick allting så snabbt. Jag flyttade drygt en vecka efter att jag fick reda på att jag fick jobbet. Jag hann inte ens tänka, vilket kanske var bra? För när jag väl var på plats, alldeles ensam i Norge kom tårarna och oron. Vad i all världen hade jag gett mig in på? Jag kände inte en människa i hela Norge och där var jag, ensam och skulle börja jobba. Tack och lov vände allting när jag kom på plats på jobbet, träffade Jessika och Linn och alla andra goa arbetskamrater. Nu stortrivs jag och ska för första gången jobba natt. Lite småfebrig och förkyld. Lycka till!