chatrine

För tillfället sitter jag och konverserar med min pojkvän i telefonen. Sjunger lite och så. Mamma blev lite irriterad över min kråksång och skrek nerifrån att jag skulle sluta upp med sången.

Tidigare idag var jag hos min fina mormor, för fin, det är hon, och fikade. Drack en kopp kaffe med henne och åt lite glass. Hon är en gammal och klok dam, min mormor. Hon är helt frälst i Stefan och han kallas för Charmören hemma hos henne. Så idag frågade hon lite om honom, vad han gjorde och hur han trivdes på jobbet. Sedan konstaterade hon, i vanlig ordning:

-Han är en så fin och go pojk, de växer inte på träd de!

Hon kunde inte ha mer rätt, min mormor. För de fina och goa pojkarna växer sannerligen inte på träd. Därför är jag glad att jag har hittat min fina skatt, utan att ha behövt leta särskilt mycket. Helt plötsligt var han där när jag började sjuan på stenstalidskolan. Den långa, smala killen med de stora blå ögonen, fina ansiktet och kepsen på sne. Honom skulle jag ha. Några år senare och the rest is history ;-)