chatrine

Vi hade fixat en perfekt deal. Kunde endast vinna på denna deal, inte förlora ett öre. Vi hade en perfekt lokal, en grym DJ och två supertrevliga Bartenders som arbetade. Det var en helt toppen kväll, om inte alla studenter, som vi ordnade denna festen för, hade dragit igång ett mantra som löd "Neej, vi ska inte till Statt och studentfesten, det är nog inte några som ska dit". Folk visste om att det var en riktigt grym fest anordnad, perfekt lokal, grym DJ osv, men vad gör man? Man går till The Pub. Det är vad jag kallar otacksamhet och riktig men-är-ni-dumma-i-huvudet-pengarna-går-ju-för-fan-till-BALEN!

Jag är en tjej, som liksom många andra i min ålder, känner en stor press. Pressen kommer inte från mina föräldrar eller från någon annan än mig själv. I skolan nöjer jag mig inte med G, nej jag siktar på de högre betygen. Jag vill att allting jag gör ska bli bra. Nej, inte bra, det ska bli riktigt jävla strålande. Så, i fredags, när det gick upp för mig att festen blev ett totalt fiasko, så blev jag riktigt besviken på mig själv. Jag kände ett stort misslyckande. Efter ett samtal med min pojkvän, då jag var väldigt upprörd, fick jag höra de fina orden Det är inte ditt fel, älskling. Jo, det var mitt fel. Mitt stora jävla fel. Allting var mitt fel. Allt. Allt. Allt. M i s s l y c k a n d e. Jag var, vad man skulle kunna kalla, knäckt. Jag ogillar misslyckanden skarpt, speciellt när det är mina egna. Men, efter viss övertalning, så gick det upp ett ljus. Det var inte mitt fel. Vi i balkommittén hade arrangerat en fest, som hade blivit grym om de klipska studenterna i Khamn hade pallrat sig dit. Men, nu visade det sig att The Pub & Mastmagasinet (inget ont om dessa uteställen, de är trevliga), som finns kvar varje helg, var snäppet vassare.

Så, jag är inte bitter, jag är endast lite chockad och besviken, på att människor, och framförallt studenterna i lilla staden Kristinehamn, inte verkar veta så mycket bättre än att detta var en win-win fest som blev ett fiasko.

Nu ska jag dock fortsätta min fantastiska dag här i Halmstad, OS final i hockey visas på TVn och imorgon är det jag som ska låsa in mig i lägenheten för att slutföra ett PA.

Njut av ett efterlängtat lov.

Ikväll är det event hos min kära Fredrika, som hon så fint uttryckte sig. Dresscode klänning, svart klänning till och med och en liten fågel har viskat i mitt öra att det bjuds på ost, vin och druvor. Kommer bli fantastiskt mysigt med mina stjärnor ikväll!

 Vem upptäcker det första hon gör när hon öppnar sin kalender imorse att det var sista anmälningsdagen till högskoleprovet igår. Well done Chatrine. Duktigt! Mycket bra planering där!

Fan

Idag är en dag som kan tyckas vara väldigt komersiell och onödig och till viss del håller jag med, handeln tjänar säkerligen stora summor på massa krimskrams som säljs inför 14/2. Samtidigt älskar jag denna dag, en dag för att visa uppskattning. Jag diskuterade detta med min pojkvän igår och han tyckte han fick sig en känga om att han inte visar uppskattning, så är dock inte fallet. Jag får och visar uppskattning många, många gånger, vilket är underbart, men jag menar bara att ibland kan det bra att ha en dag då man tänker lite extra på sina nära och kära man har omkring sig. En liten lapp med några fina ord till sin älskade, ett kort till sina föräldrar, en ros till syskon, en hemlagad middag till familjen eller ett nystädat hus. Små, enkla gester är oftast de finaste. Jag själv fick en alldeles underbar frukost på sängen av min pojkvän när jag vaknade, trött efter en natts arbete och ont i halsen. En kopp té med honung,  två havrekakor och två geléhjärtan. Made my day.

Så, visa uppskattning, man får någon att må bra samtidigt som man mår bra själv. Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. Enkel karma. Love.

Maten är på g, Branäs kommer bli toppen på torsdag och några dagar i Halmstad med min fantastiska Freddielicious under lovet är spikat. Grrrrrreat!

Fredagsfikan med min pojkvän är avverkad, nya smycken har fått komma hem till mig. Rea är kul! Jeansen är utbytta mot mjukisbyxor, kavajen har fått vika undan för en skön, varm kofta och håret är uppsatt i slarvig knut. Det är som det ska vara, nu ska jag krypa ner under en varm filt, skumläsa igenom ELLE och vänta på att maten ska bli klar. Nu är det dags för fredagsmys.